Tåget Gud glömde och djävulen inte ville ha

Tåget mellan Halmstad och Nässjö kan milt beskrivas som att dö väldigt långsamt. Med en snitthastighet inte avsevärt högre än min mormor på promenad med rollatorn tuffar det fram i de småländska ödemarkerna. Givetvis stannar det till vid alla sorgliga lilla byar det passerar, där enbart tredje världens människor kliver på. Skadat gods så att säga. Nyligen, i den 23:e hålan tåget stannade till vid(Vaggeryd?) klev sveriges kanske jobbigaste alkis på, och gjorde livet extremt surt för den stackars tågvärdinnan. Hon ville säkert lyssna på hans svamlande, känna hans soptippsodör och klappa hans rabiessmittade hund.

Självklart finns det heller inte någon täckning under i princip hela färden eftersom, som sagt, det är så öde här att till och med bönderna håller sig borta härifrån.

*****

Till er som har gått med i grupper på Facebook som t ex "Vi som inte klagar över att Spoitfy skär ned på gratistjänsten": Ni är dumma i huvudet. Vem fan vill inte ha obegränsad tillgång till Spotify gratis? Alla som hellre lyssnar på musik gratis än betalar, hand upp. Vad är er poäng, tjockskallar?

*****

Linköping heter Flaxborough på engelska. Tufft ju. Bara 7 stationer kvar tills man är framme, dags att signa ut. Adjökens.

P.S. Givetvis måste jag nu sitta och vänta på att mitt mobila bredband ska få täckning innan jag kan posta den här skiten, jag glömde att jag fortfarande är på 50-talet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0