Den griniga grannen vol 2
Vår griniga granne har gjort det igen. De som deltog i min inflyttningsfest i augusti tidigare i år lär minnas gubbens kompromisslösa attacker där han, andra gången han började tjafsa, klagade på att folk pratade på balkongen.
Igår var han i farten igen. Visserligen spelade vi hög musik och hans reaktion är förståelig, men som han betedde sig beter sig inte friska människor. För att bara klampa in utan att knacka, trycka upp dörrar i folks ansikte är inte synonymt med normalt uppträdande. Och när man försökte snacka med den hetlevrade farbrorn stängde han bara sina öronen och kastade ur sig fruktansvärda hot om att han skulle ringa våra föräldrar etc etc. Hu, han vet verkligen hur man skrämmer skiten ur kamelen!
En riktigt intressant grej med gårdagens kravaller är att vi har varit grannar i drygt 3 månader, men jag har bara sett fanskapet 2 gånger; första gången han gick lös och andra gången han gick lös. Det vilar en oerhörd mystik kring den här mannen, jag menar, var håller han hus de daar vi inte har fest? Jag har några hypoteser:
1. Han tar sin pension på fullaste allvar, han tycker att han jobbat så hårt under sitt liv och vägrar nu helt enkelt att lämna soffan (med undantag när grannen spelar hög musik). Alla form av ärenden får hans knähund till fru uträtta.
2. Det visar sig att han inte är vår granne, utan bara en sexbuddy till tanten som bor under. Han kommer någon lördag då och då (olyckligtsvis råkar han tajma in det då kamelen har fest). Han vill prestera i sänghalmen innan verken av viagran går ut, och blir självklart vansinnig då några högljudda studenter cockblockar honom. Tantens regler är enkla: hög musik - inget nuppande.
3. Han har ingen som helst samhörighet med tanten utan är bara en lokalt inhyrd störningsjour. Folk som tycker att grannen är högljudd ringer honom helt enkelt.
4. Han är bara en illusion av vår höga alkoholkonsumsion.
***
Hur som helst, killen är en levande legend. Om än något efterbliven.
***
Avslutningsvis måste ni bara kolla på detta klipp på Matt Damon. Legendariskt är bara förnamnet!
Igår var han i farten igen. Visserligen spelade vi hög musik och hans reaktion är förståelig, men som han betedde sig beter sig inte friska människor. För att bara klampa in utan att knacka, trycka upp dörrar i folks ansikte är inte synonymt med normalt uppträdande. Och när man försökte snacka med den hetlevrade farbrorn stängde han bara sina öronen och kastade ur sig fruktansvärda hot om att han skulle ringa våra föräldrar etc etc. Hu, han vet verkligen hur man skrämmer skiten ur kamelen!
En riktigt intressant grej med gårdagens kravaller är att vi har varit grannar i drygt 3 månader, men jag har bara sett fanskapet 2 gånger; första gången han gick lös och andra gången han gick lös. Det vilar en oerhörd mystik kring den här mannen, jag menar, var håller han hus de daar vi inte har fest? Jag har några hypoteser:
1. Han tar sin pension på fullaste allvar, han tycker att han jobbat så hårt under sitt liv och vägrar nu helt enkelt att lämna soffan (med undantag när grannen spelar hög musik). Alla form av ärenden får hans knähund till fru uträtta.
2. Det visar sig att han inte är vår granne, utan bara en sexbuddy till tanten som bor under. Han kommer någon lördag då och då (olyckligtsvis råkar han tajma in det då kamelen har fest). Han vill prestera i sänghalmen innan verken av viagran går ut, och blir självklart vansinnig då några högljudda studenter cockblockar honom. Tantens regler är enkla: hög musik - inget nuppande.
3. Han har ingen som helst samhörighet med tanten utan är bara en lokalt inhyrd störningsjour. Folk som tycker att grannen är högljudd ringer honom helt enkelt.
4. Han är bara en illusion av vår höga alkoholkonsumsion.
***
Hur som helst, killen är en levande legend. Om än något efterbliven.
***
Avslutningsvis måste ni bara kolla på detta klipp på Matt Damon. Legendariskt är bara förnamnet!
Kommentarer
Trackback
