Grannsämja
Seven Camels Army är nu tillbaka efter sin industrisemester och inleder första dagen på jobbet med en notis om min nya granne i Linköping. Det rör sig om en sur, gnällig och fruktansvärt trälig gubbe runt pensionsålder, som får allergichock vid varenda ljud han hör som inte kommer från hans radio eller söndagens bingolotto. Som en del vet så hade jag inflyttningsfest i nya lyan igår, och det skedde utan samtycke med min kära granne (han var nog inte ens ölsugen).
Ca en timme tog det innan surgubben kom upp och börja gråta första gången, "sänk musiken bla bla.. respekt.. bla bla högljudt..". Sagt och gjort, vi sänkte musiken, inte för att gubben skulle få sin skönhetssömn utan för att vi inte orkade med ett besök från farbror Polisen denna afton. Men blev aset nöjd? Nej, ett tag senare kommer gnällspiken upp igen och våldför sig på min ringklocka. Med en stor klump i halsen och röda ögon gråter han ut och vädjar att inte vara så högljudda. Min första tanke är att jag vill slå in hans pannben med ett aluminium-basebollträ, men eftersom jag inte hade något jag istället vänligt vad fan han nu hade att anmärka på. Musiken var sänkt till en jättelåg nivå och det fanns ingen på festen som härjade eller var högljudd så nu skulle det bli väldigt intressant vad gubben hade på hjärtat.
"Ni sitter på balkongen och pratar, jag kan inte sova i detta oväsen." Återigen dök tankarna om basebollträt upp i huvudet, men sen började jag tycka synd om honom. Antingen hade han inte fått något på 30 år, eller så var han gravt efterbliven. Jag vet inte hur jag lyckades hålla mig ifrån att skrika alla svordomsramsor jag har lärt mig rakt i ansiktet på honom, eller hur jag sansade mig och inte dunkade hans huvud mot dörrkarmen, men det var väl tur det i alla fall.
***
Inom kort kommer det även att publiceras ett inlägg om sveriges kanske mest korkade människa, det rör sig om en blondin från Växjö. Gissa vem?
Ca en timme tog det innan surgubben kom upp och börja gråta första gången, "sänk musiken bla bla.. respekt.. bla bla högljudt..". Sagt och gjort, vi sänkte musiken, inte för att gubben skulle få sin skönhetssömn utan för att vi inte orkade med ett besök från farbror Polisen denna afton. Men blev aset nöjd? Nej, ett tag senare kommer gnällspiken upp igen och våldför sig på min ringklocka. Med en stor klump i halsen och röda ögon gråter han ut och vädjar att inte vara så högljudda. Min första tanke är att jag vill slå in hans pannben med ett aluminium-basebollträ, men eftersom jag inte hade något jag istället vänligt vad fan han nu hade att anmärka på. Musiken var sänkt till en jättelåg nivå och det fanns ingen på festen som härjade eller var högljudd så nu skulle det bli väldigt intressant vad gubben hade på hjärtat.
"Ni sitter på balkongen och pratar, jag kan inte sova i detta oväsen." Återigen dök tankarna om basebollträt upp i huvudet, men sen började jag tycka synd om honom. Antingen hade han inte fått något på 30 år, eller så var han gravt efterbliven. Jag vet inte hur jag lyckades hålla mig ifrån att skrika alla svordomsramsor jag har lärt mig rakt i ansiktet på honom, eller hur jag sansade mig och inte dunkade hans huvud mot dörrkarmen, men det var väl tur det i alla fall.
***
Inom kort kommer det även att publiceras ett inlägg om sveriges kanske mest korkade människa, det rör sig om en blondin från Växjö. Gissa vem?
Kommentarer
Postat av: Flaanders
jag har hört att man får de grannar man förtjänar?
Trackback
