Höjden av raseri
I brist på något nytt att störa sig på kan jag ju skriva om en gammal goding. Nattklubbsvakter, SJ och Johan Palm; ni kan slänga er i väggen, ni är inte ens i närheten av det mest störande som har hänt i mitt liv. Jag syftar självklart på min första uppkörning.
Vi vrider tillbaka tiden nästan exakt ett år, jag hade då varit 18 år i en dryg månad och hade kört så mycket bil att jag nästan hade kunnat ta en sväng i sömnen. Ett tiotal körlektioner hade avverkats, körskoleläraren var mer än nöjd och jag kände att det mer eller mindre bara var att åka bort till vägverket och hämta ut mitt körkort. MEN ACK SÅ JÄVLA FEL JAG HADE!
Så här i efterhand är jag bombsäker på att vägverket ville sätta dit mig, de jävlarna. För det första fick jag köra i en timme, en hel jävla timme, och gå igenom varenda förbannade punkt i hela körkortsboken. När man hör sen att alla mina polare får köra 20 minuter, köra lite landsväg, starta i någon backe, och sen få körkort, då blir man ju så vansinnig att man bara vill springa in på vägverket med en k-pist och göra processen kort.
Som om det inte vore nog att med att gubbjäveln lät mig köra i en timme, fanskapet var ju nöjd efteråt också. Enligt tjockskallen så körde jag lugnt, säkert och moget, använde backspeglarna bra och klarade nästan allt med bravur.
När jag bara satt och väntade på att han skulle sätta en bock i godkänt-rutan, började idioten klia och harkla sig.
"Men.... eeh.. din uppsikt framåt när du backade runt gathörn kunde ju ha varit lite bättre" stammade den feta chipsmissbrukaren fram. "Så jag måste tyvärr underkänna dig Erik".
Först blev jag så arg att jag trodde jag skulle strypa äcklet. HAN KAN VÄL FÖR FAN INTE SÄTTA DIT MIG FÖR ETT ENDA LITET JÄVLA FEL?!?! AV 100 MÖJLIGA?! ÄR HAN DUM I HUVUDET!?
Efter 10 sekunders raseri, en tid där min hjärna hann tänka ut 25 olika sätt att mörda svinet, byttes mitt djävulska vansinne mot en obeskrivlig tomhet. Jag blev helt urlakad i huvudet, det var som om jag nästkommande 10 minuter var hjärndöd. Helt plötsligt var jag hemma, utan något som helst minne av hur jag kom hem. Jag var alltså så fruktansvärt ursinnig att jag fick en minneslucka, tur för vägverkspajasen, hade jag varit vid medvetande hade det ju smällt.
Jag undrar än idag om vägverket MÅSTE kugga en viss procent av de som kör upp. För en månad senare, under min andra uppkörning, körde jag, p.g.a en galen nervositet, betydligt sämre, men fick då godkänt. Hur förklarar ni det, era myglande jävlar?
Vi vrider tillbaka tiden nästan exakt ett år, jag hade då varit 18 år i en dryg månad och hade kört så mycket bil att jag nästan hade kunnat ta en sväng i sömnen. Ett tiotal körlektioner hade avverkats, körskoleläraren var mer än nöjd och jag kände att det mer eller mindre bara var att åka bort till vägverket och hämta ut mitt körkort. MEN ACK SÅ JÄVLA FEL JAG HADE!
Så här i efterhand är jag bombsäker på att vägverket ville sätta dit mig, de jävlarna. För det första fick jag köra i en timme, en hel jävla timme, och gå igenom varenda förbannade punkt i hela körkortsboken. När man hör sen att alla mina polare får köra 20 minuter, köra lite landsväg, starta i någon backe, och sen få körkort, då blir man ju så vansinnig att man bara vill springa in på vägverket med en k-pist och göra processen kort.
Som om det inte vore nog att med att gubbjäveln lät mig köra i en timme, fanskapet var ju nöjd efteråt också. Enligt tjockskallen så körde jag lugnt, säkert och moget, använde backspeglarna bra och klarade nästan allt med bravur.
När jag bara satt och väntade på att han skulle sätta en bock i godkänt-rutan, började idioten klia och harkla sig.
"Men.... eeh.. din uppsikt framåt när du backade runt gathörn kunde ju ha varit lite bättre" stammade den feta chipsmissbrukaren fram. "Så jag måste tyvärr underkänna dig Erik".
Först blev jag så arg att jag trodde jag skulle strypa äcklet. HAN KAN VÄL FÖR FAN INTE SÄTTA DIT MIG FÖR ETT ENDA LITET JÄVLA FEL?!?! AV 100 MÖJLIGA?! ÄR HAN DUM I HUVUDET!?
Efter 10 sekunders raseri, en tid där min hjärna hann tänka ut 25 olika sätt att mörda svinet, byttes mitt djävulska vansinne mot en obeskrivlig tomhet. Jag blev helt urlakad i huvudet, det var som om jag nästkommande 10 minuter var hjärndöd. Helt plötsligt var jag hemma, utan något som helst minne av hur jag kom hem. Jag var alltså så fruktansvärt ursinnig att jag fick en minneslucka, tur för vägverkspajasen, hade jag varit vid medvetande hade det ju smällt.
Jag undrar än idag om vägverket MÅSTE kugga en viss procent av de som kör upp. För en månad senare, under min andra uppkörning, körde jag, p.g.a en galen nervositet, betydligt sämre, men fick då godkänt. Hur förklarar ni det, era myglande jävlar?
Kommentarer
Postat av: Erik
Efter min erfarenhet som passagerare så förstår jag att han kuggade dig :P du hade nog för bra självförtroende när du skulle köra upp. Jag har många gånger sagt att du har damp i ditt högerben och det hade du väl antagligen på gaspedalen som vanligt.
Postat av: Jonas
Fast jag tror inte någon av dina polare har kört i 20 minuter va? Fast ifall jag hade kuggat hade jag också blivit ursinnig, förstår dig.
Trackback
