Seven Camels Army

Livet är hårt, sa bonden. Grymt, sa grisen. När man precis har återhämtat sig efter många om och men efter midsommarhelgen tvingas man upp kl 04:45 på måndagsmorgonen för att ägna dagen till att köra truck. Det är sjukt, nej för klent sagt, det är djävulskt vad man saknar den slappa gymnasietiden. Komma lite som man ville till skolan, tjöta med polarna och hänga i kaféterian. Tror inte att min chef på Paper Pak (Attends, förlåt) skulle uppskatta ifall jag dök upp någon timme för sent till skiftet med en kaffemugg i ena handen, mobilen i den andra och med en flin på läpparna. Nej, den lugna, härliga och roliga tiden är förbi. Med sorg i blicken kan jag inget annat än att ta farväl av barndomen och välkomna vuxenlivet. Jga kommer dock alltid vara samma kamel, så var inte oroliga!

***

Idag fick jag en grym magont och fick besöka dasset ett flertal gånger och eftersom det var längesen jag hade ont i magen tänkte jag tillbaka på dagen och försökte hitta en förklaring. Jag såg genast ett mönster och kunde ganska lätt lägga ihop två och två och finna anledningen till magbesväret. I köket på Paper Pak idag arbetade ingen mindre än Sara Robertsson, och då trillade poletten ned följt av en "aha-känsla" susandes genom kroppen. Om hon medvetet försökte förgifta sin överman inom bloggvärlden eller om det bara berodde på att hennes kokkonst håller samma nivå som Svett-Ingvars kroppsaromer vet jag inte, men illa mådde jag i vilket fall som helst. Ett råd till alla Paper Pak-knegare, ta med egen mat i framtiden!

***

Ifall någon har suttit och väntat på en ny "Årets..."-lista ska jag inte göra denne besviken! Den kommer att komma, inom en snar framtid, men kommer istället att baseras på hela gymnasiet. Håll ut gott folk, den som väntar på något gott...

/Kamelen