Seven Camels Army

Läste idag en fantastisk nyhet, jag trodde inte att det var sant. Efter att jag hade gnuggat mig i ögonen, nypit mig i armen och doppat huvudet i vatten, blev jag så lycklig att jag nästan kissade på mig. Nyheten om att Blondinbella skulle sluta med sin hyperäckliga och snuskigt dåliga blogg var ingen dröm! Visserligen hittade jag artikeln på Expressen, som är opålitligare än en välkammad bilförsäljare, men ändå. Hoppet är det sista som överger människan, och jag ska hoppas in i det sista. Även om det är sanningsfientliga Expressen som står för den glada, nej gudomligt multilyckliga, nyheten.

Från en sak till en annan; Super Bowl, "Världens största sporthändelse", mellan Pittsburgh och Arizona, var ett stort jävla skämt. Mjölby. Jag överdriver inte när jag säger att det trycktes in reklampauser oftare än var 5:e minut. När väl spelet var igång var det visserligen kul och underhållande, många tuffa tacklingar och smällar, men vafan i helvete, Johan Palm, flatlus, jävlar, hur kul är det när spelet rycks sönder hela jävla tiden av reklam? Dessutom samma, usla reklamer hela tiden, blev ju förbannad att jag bara ville kasta ut TV:n och kissa på den. I halvtid, när vi återigen hade fått uthärda "2 flickor i varje klass skär sig", "Don't touch the truck", "Christian Walz fantastiska nya album" osv, osv, fans moster, bla bla bla, och vi trodde att, nu äntligen drar det igång igen, då väljer de feta McDonalds-missbrukande amerikanerna att slänga upp Bruce Springsteen på scen. VAD I HELVETE?! Är det en fotbollsmatch, eller en jävla jippogala?! Vi är trötta på att vänta, visa fotboll för i helvete era donutfrossande jävla kötthuvuden! Trött, irriterad, sur, förbannad och äcklad, sket jag i Bruce, andra halvlek, reklammaratonet, Christian Walz och alla feta majonäsknarkande amerikaner, åkte hem och lade mig.