Seven Camels Army

Tjena tjena! Dags för en första lumpenuppdatering, har för en gångs skull lite fritid då befälen ville hem (och öla?) på lördagskvällen och släppte oss redan 17.30. Klar förbättring, då våra tidigare dagar har pågått mellan 05.30 och 23.00. Nåväl, till saken! Kamelen lever fortfarande, jag har än så länge inte skjutit ihjäl någon och allt är frid och fröjd. Självklart är man lite seg efter 17 timmars hetsande per dag, med knappt någon rast, men första veckan var inte alls så fysisk som jag hade befarat. Däremot finns det ju roligare saker än att gå upp i ottan och städa toaletterna, logementet och putsa kängorna för att sedan tvingas göra övningar fram till sen kväll.

Men men, igår var man i alla fall som ett barn på julafton, vi fick nämligen hämta ut våra vapen! Vapen som man bara har fått se på film eller använt i skjutspel på datorn. Kamelen kommer de kommande 11 månader vara ägare av en AK5c och en Glock Pistol 88, känn på den!

Egentligen borde jag väl skriva lite befälen på plutonen, men i rädsla av att bli bestraffad upp till örona ifall någon löjtnant eller liknande råkar klicka in på min sida, så hoppar jag över det. Det är inte värt det, även om det kliar i fingrarna, dessutom är de flesta befälen bra. Stenhårda och tuffa, men rättvisa och inte alls elaka (enorm besvikelse).

På onsdag är det permis, och även om gruppen är jävligt skön och att man börjar komma i det dagliga rutinerna, så ska det bli överjävulskt skönt. Chips, godis, sovmorgnar, frihet, slappandet och Ronja, alla ting äro saknade!

På återseende! Puss och smek! / Military camel