10 timmar kvar
10 timmar kvar tills tåget från Tranås lättar ankar. Ifrån tryggheten, småstadslivet, "alla känner alla"-mentaliteten och alla nära och kära. Kl 12 imorgon byts allt detta ut mot disciplin, ansvar och självständighet. Det är visst dags att bli vuxen, hur jävla trist det än låter. Men även om det känns tungt att lämna allt och alla så måste ju detta ske någon gång, man kan ju inte bo i Tranås hela livet.
Och till alla er som blir ledsna över att kamelen sticker: Jag ska göra lumpen i Stockholm, inte flytta till ett kloster i Tibet. Jag kommer komma tillbaka, kanske inte varje helg, men åtminstone varannan. Och Flaanders, gråt inte floder, bloggen kommer inte läggas ner, utan kommer bara ta en kort semester.
Som sagt, kommande 3 veckor kommer det nog bli dåligt med bloggandet, men jag kommer hålla er uppdaterade så ofta jag kan med livet i det militära. Förhoppningsvis på min nya sida, om nu Ploff och hans hejdukar får sina långa tummar ur arslet och hinner klart med designen tills jag kommer tillbaka om 3 veckor.
Jag skulle ljuga om jag påstod att skulle sakna er alla, för det kommer jag inte att göra. Många kommer jag ärligt talat bara vara glad att slippa, men många, väldigt många, kommer bilda ett tomrum i kamelens hjärta. Detta är året då barndomsvänner tappar kontakten, flyttar åt olika håll, träffar nya kompisar. De närmsta kommer man att behålla kontakten med, medan man aldrig någonsin kommer träffa vissa igen.
Allt från mig för den här gången. Vi hörs och ses folket!
/ En alldeles tom kamel
Och till alla er som blir ledsna över att kamelen sticker: Jag ska göra lumpen i Stockholm, inte flytta till ett kloster i Tibet. Jag kommer komma tillbaka, kanske inte varje helg, men åtminstone varannan. Och Flaanders, gråt inte floder, bloggen kommer inte läggas ner, utan kommer bara ta en kort semester.
Som sagt, kommande 3 veckor kommer det nog bli dåligt med bloggandet, men jag kommer hålla er uppdaterade så ofta jag kan med livet i det militära. Förhoppningsvis på min nya sida, om nu Ploff och hans hejdukar får sina långa tummar ur arslet och hinner klart med designen tills jag kommer tillbaka om 3 veckor.
Jag skulle ljuga om jag påstod att skulle sakna er alla, för det kommer jag inte att göra. Många kommer jag ärligt talat bara vara glad att slippa, men många, väldigt många, kommer bilda ett tomrum i kamelens hjärta. Detta är året då barndomsvänner tappar kontakten, flyttar åt olika håll, träffar nya kompisar. De närmsta kommer man att behålla kontakten med, medan man aldrig någonsin kommer träffa vissa igen.
Allt från mig för den här gången. Vi hörs och ses folket!
/ En alldeles tom kamel
Kommentarer
Postat av: Flaanders
Pust, jag var allt lite orolig innan... Men bra, camelen är en sak jag tycker du gör riktigt bra. Lycka till nu, det är du som ska skydda mig ifrån ryssen.
Trackback
