Hemsk dag
Med ett ryck vaknar jag upp, är det brandlarmet som går? Efter några medvetslösa sekunder blir jag införstådd att det är väckarklockan som tvingar upp mig denna onsdag. 07.00 visar uret, och efter en dålig natts sömn är jag helt förstörd. När jag kommer in i köket visar det sig att allt bröd är mögligt, filmjölken har gått ur för längesen och inte heller hittar jag något annat ätbart i kylskåpet. Hungrig som en somalier snubblar jag bort mot kaffekokaren (slår mig på tröskeln), gör en omgång och sätter under tiden igång radion i hopp om att vakna till liv. Självklart råkar jag få in RixFM, där det för ovanlighetens skull spelas "Mercy" med Duffy, så i ren desperation byter jag över till P3, för att där bemötas av tonerna till Darins senaste singel. Nu fick det vara nog, av med radion och på med pålitliga Spotify. Trodde jag i alla fall, innan jag får höra någon låt vill Spotify jävlas och tvingar på mig en Veronica Maggio-reklam, vid detta skede var jag så förbannad att jag bara ville döda någon. I ren ilska slängde jag ut datorn genom fönstret, men min vanliga tur jävlades även den, och datorn landade såklart på grannens bil, och han var givetvis utanför och bevittnade allt. Efter att ha betalat gubbjäveln 3000 spänn återvänder jag in till mitt färdigkokade kaffe, åh äntligen något positivt denna Mjölbyska morgon. Men min fruktansvärda ilska gjorde att mina händer skakade, och jag spillde ut allt kaffe på min nya tröja.
Efter 7 sorger och 8 bedrövelser bestämde jag mig för att ta mig till skolan. Fullkomligt vansinnig tog jag mig ut i den utopiska januarikylan, där bilen självklart var igensnöad och med ett ohyggligt lager med frost på rutorna. Efter 45 minuter, när jag efter en sista kraftansträngning lyckats gräva fram bilen och få bort frosten, startade inte biljäveln. Jag var nu i sinne för att mörda någon. Men skam den som ger sig, istället för att kasta yxan i sjön, plockade jag istället upp alla nedslängda yxor och tog en promenad till skolan i det sibiriska klimatet.
Efter 30 minuter, när jag helt sönderfrusen var framme vid skolan, blev inte dagen mycket bättre. Redan vid entrén stöter jag på Simon Hellström, jag som trodde att båtten var nådd. Men ack så fel jag hade, detta höll på att utvecklas till ett inferno och bara en knapp minut senare, när jag går förbi skåpen, vem tror ni jag får syn på då? Anders Johansson, som pliktenligt hoppat över duschen och glömt deon, så om det inte vore nog med allt elände så fick jag nu gå omkring hela dagen med en stickande, starkt lukt i näsborrarna. Gode Gud, vad har jag gjort?
Första ämnet för dagen var Fysik B, ett ämne i djävulens namn, och som om det inte räckte med alla outhärdliga formler och allt helvete, så ska man tvingas lyssna på Godis-Jolles kacklande stup i kvarten.
Efter att ha genomlidit en dag med fysik, religion, matte och projektarbete, där jag råkade svetsa fast mig själv på automationsbanan, fick jag äntligen ta mig hem, halvdöd, mentalsjuk, yr och vansinnig. Min fruktansvärda dag var dock inte över för det, det gick inte lång tid förän jag tappade fotfästet på det glashala underlaget och drog i backen, för att sedan bli överkörd av en cyklist. Mörbultad och rosenrasande fortsatte jag min färd hemåt, men efter ett tag drabbades jag av blodtrycksfall, så jag fick raskt springa in på konsum för att köpa mig en snickers och en cola. Väl där inne trodde jag att jag skulle explodera av raseri. Efter att ha ställt mig i kön, får jag se döden i vitögat. Framför mig i konsums enda kö ser jag ett dussin pensionärer stå och fipla med sina handväskor. Helt plötsligt vänder sig alla i kön emot mig, plockar fram sina plånböcker och ut bara väller det med bonuskort och rabattkuponger, samtidigt som alla börjar hånskratta åt mig. Ett elakt, grovt och skrämmande hånskratt som borrar sig in i märgen på mig, får mina ben att vika sig dubbelt och jag börjar skrika av rädsla...
Kallsvettig och livrädd vaknade jag äntligen upp, hemma i min trygga säng.
-
Efter 7 sorger och 8 bedrövelser bestämde jag mig för att ta mig till skolan. Fullkomligt vansinnig tog jag mig ut i den utopiska januarikylan, där bilen självklart var igensnöad och med ett ohyggligt lager med frost på rutorna. Efter 45 minuter, när jag efter en sista kraftansträngning lyckats gräva fram bilen och få bort frosten, startade inte biljäveln. Jag var nu i sinne för att mörda någon. Men skam den som ger sig, istället för att kasta yxan i sjön, plockade jag istället upp alla nedslängda yxor och tog en promenad till skolan i det sibiriska klimatet.
Efter 30 minuter, när jag helt sönderfrusen var framme vid skolan, blev inte dagen mycket bättre. Redan vid entrén stöter jag på Simon Hellström, jag som trodde att båtten var nådd. Men ack så fel jag hade, detta höll på att utvecklas till ett inferno och bara en knapp minut senare, när jag går förbi skåpen, vem tror ni jag får syn på då? Anders Johansson, som pliktenligt hoppat över duschen och glömt deon, så om det inte vore nog med allt elände så fick jag nu gå omkring hela dagen med en stickande, starkt lukt i näsborrarna. Gode Gud, vad har jag gjort?
Första ämnet för dagen var Fysik B, ett ämne i djävulens namn, och som om det inte räckte med alla outhärdliga formler och allt helvete, så ska man tvingas lyssna på Godis-Jolles kacklande stup i kvarten.
Efter att ha genomlidit en dag med fysik, religion, matte och projektarbete, där jag råkade svetsa fast mig själv på automationsbanan, fick jag äntligen ta mig hem, halvdöd, mentalsjuk, yr och vansinnig. Min fruktansvärda dag var dock inte över för det, det gick inte lång tid förän jag tappade fotfästet på det glashala underlaget och drog i backen, för att sedan bli överkörd av en cyklist. Mörbultad och rosenrasande fortsatte jag min färd hemåt, men efter ett tag drabbades jag av blodtrycksfall, så jag fick raskt springa in på konsum för att köpa mig en snickers och en cola. Väl där inne trodde jag att jag skulle explodera av raseri. Efter att ha ställt mig i kön, får jag se döden i vitögat. Framför mig i konsums enda kö ser jag ett dussin pensionärer stå och fipla med sina handväskor. Helt plötsligt vänder sig alla i kön emot mig, plockar fram sina plånböcker och ut bara väller det med bonuskort och rabattkuponger, samtidigt som alla börjar hånskratta åt mig. Ett elakt, grovt och skrämmande hånskratt som borrar sig in i märgen på mig, får mina ben att vika sig dubbelt och jag börjar skrika av rädsla...
Kallsvettig och livrädd vaknade jag äntligen upp, hemma i min trygga säng.
-
Kommentarer
Trackback
