Comeback
Likt Peter Forsberg återuppstår kamelarmén och efter 7 sorger och 8 bedrövelser gör bloggen comeback, när ni som minst anade det. Våldsamma påtryckningar från tusentals av mina supportrar (ja, några stycken var det i alla fall) är den främsta anledningen till att jag återupptar denna blaska. Jag har nu nått den mogna åldern 21 och är inte lika arg på allt längre, vilket gör att inläggen sker allt mer sällan än när jag var 18 och råkade ut för efterblivna vakter och långsamma sniglar till pensionärer framför mig i konsumkön stup i kvarten. Men till er som törstat efter den frispråkiga kamelens åsikter, håll till godo, för nu är han tillbaka på banan!
Dagens inlägg är en hyllning till mig själv, för jag har nämligen stått ut med ett år på Datateknik. En oerhört imponerande insats för en person som inte tillbringat sin liv i en källare, som inte har lanat WoW konstant sedan sin 15:e födelsedag eller som inte kan rabbla alla operativsystem, webbläsare och programmeringsspråk i sömnen. På Datateknik saknade 90% av studenterna social kompentens, är oskulder och har pressat fler dataspel än de kan ölsorter.
Kurserna ska vi inte snacka om, om man inte var nörd när man började på programmet så gör de allt för att forma dig till en. Programmering är det absolut tråkigaste jag har gjort och tanken på att läsa detta i 4 år till får mig att kasta upp lunchen på tv-bordet.
Hursomhelst, jag har nu bytt över till Design och produktutveckling här i Linköping, och ska man försöka hitta något gott i året på Datateknik så är det att jag aldrig hade kommit in på den linjen om jag inte hade läst detta i ett år. Till gymnasieklassen i Tranås jag snackade om Datateknik för i våras: Allt jag sa var rent ordbajs, jag gjorde detta bara för gratisbiljetter till ett evenemang.
Adios.
Dagens inlägg är en hyllning till mig själv, för jag har nämligen stått ut med ett år på Datateknik. En oerhört imponerande insats för en person som inte tillbringat sin liv i en källare, som inte har lanat WoW konstant sedan sin 15:e födelsedag eller som inte kan rabbla alla operativsystem, webbläsare och programmeringsspråk i sömnen. På Datateknik saknade 90% av studenterna social kompentens, är oskulder och har pressat fler dataspel än de kan ölsorter.
Kurserna ska vi inte snacka om, om man inte var nörd när man började på programmet så gör de allt för att forma dig till en. Programmering är det absolut tråkigaste jag har gjort och tanken på att läsa detta i 4 år till får mig att kasta upp lunchen på tv-bordet.
Hursomhelst, jag har nu bytt över till Design och produktutveckling här i Linköping, och ska man försöka hitta något gott i året på Datateknik så är det att jag aldrig hade kommit in på den linjen om jag inte hade läst detta i ett år. Till gymnasieklassen i Tranås jag snackade om Datateknik för i våras: Allt jag sa var rent ordbajs, jag gjorde detta bara för gratisbiljetter till ett evenemang.
Adios.
