Märkligt dopningfall
Historiens märkligaste - och mest oförklarliga - dopningsfall är ett faktum. Det rör sig inte om skidåkning, friidrott eller någon annan fysiskt krävande sport där man kan förstå att folk trycker i sig steorider, utan om - håll i er nu - rullstolscurling. Och eftersom det inte är 1 april så måste det ju vara en sann, men totalt osannolik historia. Glenn (kommer förmodligen från Göteborg) Ikonen heter den revolutionära riksidioten, mannen som har tagit dopningen till en ny nivå. Med detta i åtanke börjar man undra om han deltar i Paralympics med ytterliggare anledningar än att han är rullstolsbunden. Vem dopar sig härnäst? En schackspelare? Hursomhelst så förgyllde Glenn min lite småsega natt i vakten!
***
Snart bara 9 dagar kvar i vakten på k1 innan permis... 447 Sarnes är kvinnligare än vanligt, vilket skrämmer mig. Godnatt.
Cold Response 2010
Vad?
Cold Response 2010 är en gigantisk NATO-övning i vintermiljö där ett dussintal länder och mängder med olika regementen deltar. Kort och gott är det ett stort krig.
Var?
Så jävla långt norr upp att man borde kunna se isbjörnar och pingviner och en bra bit ovan där civilisationen slutar. Närmare bestämt ett stort område runt staden Narvik på den norska sidan som sträcker sig förbi Riksgränsen och in till byn Abisko på den svenska sidan.
Förväntningar?
Oerhört stora. Att vara Militärpolis och, tillsammans med andra länders MP, stå för säkerheten och ordningen på en sådan stor övning var en, för en gångs skull, meningsfull uppgift. Äntligen skulle vi få göra något!
Resultat?
Total jävla pannkaka. 2 grupper skickades till Norge där de i stort sett bara fick åka runt och patrullera och göra lite trafiktjänst. Detta var dock inget emot vad vår grupp fick genomlida. Då det var för mycket att skicka 3 grupper till Norge fick vår grupp hålla till i Abisko på den svenska sidan och "spana", dvs sitta på en parkering och räkna bilar. Försvarsmakten är ju kända i allmänhet för att vara världsmästare att dela ut onödiga uppgifter, men det här "uppdraget" var i en klass för sig själv, ja totalt överlägset. I 10 dagar satt vi och gjorde den här historiskt meningslösa uppgiften. Hade de satt i ett område där de faktiskt skulle kunna förekomma spioner el dyl så skulle detta förmodligen inte kännas så sorgligt, men när alla levande varelser är svenska och norska turister så börjar man ju förstå att det saknades uppgifter för vår grupp och att de i all hast kom på något till oss att göra. Efter ett tag gick alla i gruppen in i någon form av depression, vi tappade livskraften, glädjen och aptiten, själv åt jag inte på 4 dagar under en period. Ska också tilläggas att vi under de 10 dagarna enbart levde på frystorkad mat, vilket kan jämföras med hundmat.
För att göra en lång historia kort, orkar inte dra alla detaljer (bara livet i stugan är värd ett inlägg i sig), så var detta det absolut tråkigaste, sorgligaste och mest meningslösa jag gjort i mitt liv. Jag hade hellre haft ett extra baskerprov i en månad än att åka upp dit igen.
Livet efter?
Underbart. Till och med navelpillarnästet kasernvakten känns som ett spännande ställe. Kommer bli ett äventyr att sitta där efter veckorna i Abisko.
***
Från en äcklig sak till en, om möjligt, nästan lika äcklig. SJ, som sen tidigare redan är hatat av hela svenska folket har på sistone gjort sitt bästa för att bli än mer illa omtyckta. Detta drabbade mig först förra fredagen, då jag efter helvetet i norrland skulle åka hem på permis. Tåget var ca 50 minuter försenat, för att lokföraren var och våldtog en get eller något, och jag kom till Mjölby (usch) 1 minut efter att pendeln till Tranås skulle gå. Men trots att tågkonduktören ringde och frågade ifall de kunde vänta 1 (en) minut på resenärer från Stockholm, så sket de fullständigt i det. Jag säger det igen, EN minut.
Igår hände det igen, jag vet inte vad det är för fel på tåget Stockholm-Köpenhamn, men strular hela tiden gör ju helvetet i alla fall. Denna gång brast SJ antika elektriska utrustning, och tåget blev 2 timmar försenat. Inte första gången det blir elfel, det känns ju som att de snåla slappkukarna på SJ kan se till att skaffa elcentraler som inte var moderna på Gustav Vasas tid.
***
Ca 1 timme i veckan tvingas jag vistas i Mjölby, det är sjukt deprimerande. Snälla östgötatrafiken, se till att fixa avgångar mellan Tranås och Mjölby, det finns faktiskt normala människor som tvingas hoppa av i Mjölby för att byta och det är en mänsklig rätt att inte behöva tillbringa tid där.
Puss
Cold Response 2010 är en gigantisk NATO-övning i vintermiljö där ett dussintal länder och mängder med olika regementen deltar. Kort och gott är det ett stort krig.
Var?
Så jävla långt norr upp att man borde kunna se isbjörnar och pingviner och en bra bit ovan där civilisationen slutar. Närmare bestämt ett stort område runt staden Narvik på den norska sidan som sträcker sig förbi Riksgränsen och in till byn Abisko på den svenska sidan.
Förväntningar?
Oerhört stora. Att vara Militärpolis och, tillsammans med andra länders MP, stå för säkerheten och ordningen på en sådan stor övning var en, för en gångs skull, meningsfull uppgift. Äntligen skulle vi få göra något!
Resultat?
Total jävla pannkaka. 2 grupper skickades till Norge där de i stort sett bara fick åka runt och patrullera och göra lite trafiktjänst. Detta var dock inget emot vad vår grupp fick genomlida. Då det var för mycket att skicka 3 grupper till Norge fick vår grupp hålla till i Abisko på den svenska sidan och "spana", dvs sitta på en parkering och räkna bilar. Försvarsmakten är ju kända i allmänhet för att vara världsmästare att dela ut onödiga uppgifter, men det här "uppdraget" var i en klass för sig själv, ja totalt överlägset. I 10 dagar satt vi och gjorde den här historiskt meningslösa uppgiften. Hade de satt i ett område där de faktiskt skulle kunna förekomma spioner el dyl så skulle detta förmodligen inte kännas så sorgligt, men när alla levande varelser är svenska och norska turister så börjar man ju förstå att det saknades uppgifter för vår grupp och att de i all hast kom på något till oss att göra. Efter ett tag gick alla i gruppen in i någon form av depression, vi tappade livskraften, glädjen och aptiten, själv åt jag inte på 4 dagar under en period. Ska också tilläggas att vi under de 10 dagarna enbart levde på frystorkad mat, vilket kan jämföras med hundmat.
För att göra en lång historia kort, orkar inte dra alla detaljer (bara livet i stugan är värd ett inlägg i sig), så var detta det absolut tråkigaste, sorgligaste och mest meningslösa jag gjort i mitt liv. Jag hade hellre haft ett extra baskerprov i en månad än att åka upp dit igen.
Livet efter?
Underbart. Till och med navelpillarnästet kasernvakten känns som ett spännande ställe. Kommer bli ett äventyr att sitta där efter veckorna i Abisko.
***
Från en äcklig sak till en, om möjligt, nästan lika äcklig. SJ, som sen tidigare redan är hatat av hela svenska folket har på sistone gjort sitt bästa för att bli än mer illa omtyckta. Detta drabbade mig först förra fredagen, då jag efter helvetet i norrland skulle åka hem på permis. Tåget var ca 50 minuter försenat, för att lokföraren var och våldtog en get eller något, och jag kom till Mjölby (usch) 1 minut efter att pendeln till Tranås skulle gå. Men trots att tågkonduktören ringde och frågade ifall de kunde vänta 1 (en) minut på resenärer från Stockholm, så sket de fullständigt i det. Jag säger det igen, EN minut.
Igår hände det igen, jag vet inte vad det är för fel på tåget Stockholm-Köpenhamn, men strular hela tiden gör ju helvetet i alla fall. Denna gång brast SJ antika elektriska utrustning, och tåget blev 2 timmar försenat. Inte första gången det blir elfel, det känns ju som att de snåla slappkukarna på SJ kan se till att skaffa elcentraler som inte var moderna på Gustav Vasas tid.
***
Ca 1 timme i veckan tvingas jag vistas i Mjölby, det är sjukt deprimerande. Snälla östgötatrafiken, se till att fixa avgångar mellan Tranås och Mjölby, det finns faktiskt normala människor som tvingas hoppa av i Mjölby för att byta och det är en mänsklig rätt att inte behöva tillbringa tid där.
Puss
