The bottom is nådd
Antar att de flesta som läste mitt förra inlägg gissade rätt angående vilken korkad växjötjej jag antydde på i mitt förra inlägg (för jag förmodar, och framförallt hoppas, att mina läsare inte är lika historiskt efterblivna som blondinbellas supporterskara). Självklart är denna naiva växjötös ingen mindre än Carolina Klüft. Anledningen till mina aggressioner är ingen hemlighet, de flesta som har sett hennes "utveckling" på senare år är nog beredda att hålla med mig.
Jag syftar på att hon har gått från friidrottsdrottningen som formligen utklassade allt motstånd i sin förra gren sjukamp, hon vann guld på guld, satte rekord efter vartenda och var ohyggligt älskad av svenska folket.
Vad hände sen? Fortsatte hon på den inslagna vägen och blev lika stor i sin sport som Mohammed Ali en gång blev? Satte hon nytt rekord inom friidrotten i antal guld vunna? Blev hon vår nästa Björn Borg?
Nej, nej och åter nej. Istället lade hon ner sjukampen och satsade istället på längdhopp, en gren hon är lika medioker i som Lasse Lagerbäck var som fotbollstränare. En av sju grenar som hon var skaplig i sin sjukampserie men som hon är totalt chanslös i när hon mäter sig med världseliten. 13, 18, 14, 21, 15. Nej, detta är inte åldern på hennes syskon (vad jag vet), utan ungefärliga placeringar i längdhoppsövningar hon ställde upp i. Jag påstår inte att hon är dålig på längdhopp, hon hoppar ju längre än mig i alla fall, men inte fan är hon speciellt bra på det heller.
Men hon förstod väl efter något år och efter ett antal medelmåttiga placeringar att längdhopp inte var hennes grej och att hon borde återvända till den gren som gjorde henne världsberömd, rik och älskad. Eller gjorde hon? Nej, det sjukaste i denna sorgliga historia är att hon än idag fortsätter med sin desperata kamp att någon gång komma bland de 5 främsta i ett mästerskap i längdhopp.
Ärligt talat tycker jag synd om Klüft, hon är antagligen alldeles för efterbliven för sitt eget bästa. För istället för att dominera en gren, skörda framgång på framgång och skriva in sig i historieböckerna som en av de mest framgångsrika friidrottarna genom tiderna fortsätter hon att envisas med att hoppa 6.33 m och komma 11:a i EM.
Hon kanske är trött på att hela tiden vinna och vill ha nya framgångar, men jag köper det inte. För mig veterligen slutade inte Björn Borg när han var som bäst och började spela hockey. Mohammed Ali satsade aldrig på höjdhopp och jag tror inte heller att Messi kommer att byta karriärval för att nå framgångar i innebandy.
Nej, Carolina. Du har fortfarande några år kvar innan kroppen är slut, gör om gör rätt innan det är för sent!
Jag syftar på att hon har gått från friidrottsdrottningen som formligen utklassade allt motstånd i sin förra gren sjukamp, hon vann guld på guld, satte rekord efter vartenda och var ohyggligt älskad av svenska folket.
Vad hände sen? Fortsatte hon på den inslagna vägen och blev lika stor i sin sport som Mohammed Ali en gång blev? Satte hon nytt rekord inom friidrotten i antal guld vunna? Blev hon vår nästa Björn Borg?
Nej, nej och åter nej. Istället lade hon ner sjukampen och satsade istället på längdhopp, en gren hon är lika medioker i som Lasse Lagerbäck var som fotbollstränare. En av sju grenar som hon var skaplig i sin sjukampserie men som hon är totalt chanslös i när hon mäter sig med världseliten. 13, 18, 14, 21, 15. Nej, detta är inte åldern på hennes syskon (vad jag vet), utan ungefärliga placeringar i längdhoppsövningar hon ställde upp i. Jag påstår inte att hon är dålig på längdhopp, hon hoppar ju längre än mig i alla fall, men inte fan är hon speciellt bra på det heller.
Men hon förstod väl efter något år och efter ett antal medelmåttiga placeringar att längdhopp inte var hennes grej och att hon borde återvända till den gren som gjorde henne världsberömd, rik och älskad. Eller gjorde hon? Nej, det sjukaste i denna sorgliga historia är att hon än idag fortsätter med sin desperata kamp att någon gång komma bland de 5 främsta i ett mästerskap i längdhopp.
Ärligt talat tycker jag synd om Klüft, hon är antagligen alldeles för efterbliven för sitt eget bästa. För istället för att dominera en gren, skörda framgång på framgång och skriva in sig i historieböckerna som en av de mest framgångsrika friidrottarna genom tiderna fortsätter hon att envisas med att hoppa 6.33 m och komma 11:a i EM.
Hon kanske är trött på att hela tiden vinna och vill ha nya framgångar, men jag köper det inte. För mig veterligen slutade inte Björn Borg när han var som bäst och började spela hockey. Mohammed Ali satsade aldrig på höjdhopp och jag tror inte heller att Messi kommer att byta karriärval för att nå framgångar i innebandy.
Nej, Carolina. Du har fortfarande några år kvar innan kroppen är slut, gör om gör rätt innan det är för sent!
Grannsämja
Seven Camels Army är nu tillbaka efter sin industrisemester och inleder första dagen på jobbet med en notis om min nya granne i Linköping. Det rör sig om en sur, gnällig och fruktansvärt trälig gubbe runt pensionsålder, som får allergichock vid varenda ljud han hör som inte kommer från hans radio eller söndagens bingolotto. Som en del vet så hade jag inflyttningsfest i nya lyan igår, och det skedde utan samtycke med min kära granne (han var nog inte ens ölsugen).
Ca en timme tog det innan surgubben kom upp och börja gråta första gången, "sänk musiken bla bla.. respekt.. bla bla högljudt..". Sagt och gjort, vi sänkte musiken, inte för att gubben skulle få sin skönhetssömn utan för att vi inte orkade med ett besök från farbror Polisen denna afton. Men blev aset nöjd? Nej, ett tag senare kommer gnällspiken upp igen och våldför sig på min ringklocka. Med en stor klump i halsen och röda ögon gråter han ut och vädjar att inte vara så högljudda. Min första tanke är att jag vill slå in hans pannben med ett aluminium-basebollträ, men eftersom jag inte hade något jag istället vänligt vad fan han nu hade att anmärka på. Musiken var sänkt till en jättelåg nivå och det fanns ingen på festen som härjade eller var högljudd så nu skulle det bli väldigt intressant vad gubben hade på hjärtat.
"Ni sitter på balkongen och pratar, jag kan inte sova i detta oväsen." Återigen dök tankarna om basebollträt upp i huvudet, men sen började jag tycka synd om honom. Antingen hade han inte fått något på 30 år, eller så var han gravt efterbliven. Jag vet inte hur jag lyckades hålla mig ifrån att skrika alla svordomsramsor jag har lärt mig rakt i ansiktet på honom, eller hur jag sansade mig och inte dunkade hans huvud mot dörrkarmen, men det var väl tur det i alla fall.
***
Inom kort kommer det även att publiceras ett inlägg om sveriges kanske mest korkade människa, det rör sig om en blondin från Växjö. Gissa vem?
Ca en timme tog det innan surgubben kom upp och börja gråta första gången, "sänk musiken bla bla.. respekt.. bla bla högljudt..". Sagt och gjort, vi sänkte musiken, inte för att gubben skulle få sin skönhetssömn utan för att vi inte orkade med ett besök från farbror Polisen denna afton. Men blev aset nöjd? Nej, ett tag senare kommer gnällspiken upp igen och våldför sig på min ringklocka. Med en stor klump i halsen och röda ögon gråter han ut och vädjar att inte vara så högljudda. Min första tanke är att jag vill slå in hans pannben med ett aluminium-basebollträ, men eftersom jag inte hade något jag istället vänligt vad fan han nu hade att anmärka på. Musiken var sänkt till en jättelåg nivå och det fanns ingen på festen som härjade eller var högljudd så nu skulle det bli väldigt intressant vad gubben hade på hjärtat.
"Ni sitter på balkongen och pratar, jag kan inte sova i detta oväsen." Återigen dök tankarna om basebollträt upp i huvudet, men sen började jag tycka synd om honom. Antingen hade han inte fått något på 30 år, eller så var han gravt efterbliven. Jag vet inte hur jag lyckades hålla mig ifrån att skrika alla svordomsramsor jag har lärt mig rakt i ansiktet på honom, eller hur jag sansade mig och inte dunkade hans huvud mot dörrkarmen, men det var väl tur det i alla fall.
***
Inom kort kommer det även att publiceras ett inlägg om sveriges kanske mest korkade människa, det rör sig om en blondin från Växjö. Gissa vem?
