Pearl Harbor - 3 timmar lång dynga
Efter en, som vanligt, oerhört slapp natt i vakten på Livgardet har vi nu plöjt igenom 3 filmer (den fjärde är på rullning). Skitsamma, det är film nummer 3 jag kommer ägna detta inlägg åt och det rör sig om den äckligt tillgjorda filmen Pearl Harbor. USA är visserligen kända för att göra överpatriotiska filmer där de för hyllandet av deras "hjältar" i diverse krig till en närmast kriminell nivå, men Pearl Harbor är ännu en klass över. "Gripande" tal av högre befäl blandas med "hjältedådiga" insatser till en sådan där sliskig och patriotisk musik som bara finns i "USA står när andra faller"-filmer.
Sekvensen när en Överste är beredd att offra sitt liv för sina soldater är bara ett exempel på hur tillgjord och förvrängd Pearl Harbor är. Pearl Harbor är så snuskigt patriotisk och USA-hyllande att jag får utslag. Istället för att se denna 3 timmar långa jänkarförsköning tycker jag istället ni borde kolla in Full Metal Jacket, Plutonen och Deer Hunter, grymma och verkliga krigsfilmer som faktiskt visar vad som egentligen hände i krigen, istället för att bara måla upp amerikanerna som övermänskligt heroiska patrioter.
Puss
Sekvensen när en Överste är beredd att offra sitt liv för sina soldater är bara ett exempel på hur tillgjord och förvrängd Pearl Harbor är. Pearl Harbor är så snuskigt patriotisk och USA-hyllande att jag får utslag. Istället för att se denna 3 timmar långa jänkarförsköning tycker jag istället ni borde kolla in Full Metal Jacket, Plutonen och Deer Hunter, grymma och verkliga krigsfilmer som faktiskt visar vad som egentligen hände i krigen, istället för att bara måla upp amerikanerna som övermänskligt heroiska patrioter.
Puss
Dialektspecial!
Hejsan alla! Fick nyligen en gigantisk uppenbarelse, har bloggat om saker jag stör mig på i över ett år och har ännu inte ägnat ett inlägg åt dialekter. Jag menar, finns det något mer störande än en jobbig dialekt? Ja, det skulle väl vara Johan Palm och särskrivningar, men dock så är dialekten ett tema som verkligen bör tas upp. Så koka er en kopp kaffe, luta er tillbaks, och njut!
Tänkte börja med att lista de 5 absolut mest störande dialekterna vi har i vårt penisformade land:
1: Skånska
Solklar etta, skånskan är egentligen ingen dialekt utan ett eget, oförståeligt språk som har stora likheter med språket som talas (eller försöker talas) i vårt äckliga grannland Danmark. Den vanliga skånskan är illa nog, snackar vi blatteskånskan som snackas i Rosengård ploppar det genast upp tankar om dödstraffets vara eller icke vara.
2: Stockholmska
Nu snackar vi inte om förortsslusken i Botkyrka eller Huddinge, deras löjliga wannabe Snoop Dog-dialekt är visserligen sorglig den med, men de riktiga rötäggen hittar vi på Östermalm. Pipig, fisförnäm och med en sådan kriminellt överlägsenhet i undertonen att de borde sättas i koncentrationsläger. Bakåtslickade killar med intelligensen i arslet och som kan finnas sprutandes champange på Stureplan, alldeles för "fina" flickor, vars pappor är VD på Sony Ericsson och överklasstanterna på Operan, ja när de öppnar munnen - då blir du förbannad, för att inte säga totalt vansinnig.
3: Östgötska (Mjölby/Linköping/Norrköping)
Alla som har sett Sällskapsresan 1 vet vad jag menar, då det nygifta paret Storch är från staden som Gud glömde, hålornas håla Mjölby. Mjölby är, som ni säkert vet, Sveriges vidrigaste stad, och det gör ju inte saken bättre av att deras dialekt är åt helvete. Gnällig, bonnig och extremt jävla ful.
4: Västgötska
Om vi bortser från Göteborg och Borås så kan man konstatera att västgötskan är urtypen för hur en bonde pratar. Ohövligt, gapigt och deras ord består till synes uteslutande av vokaler, kort och gott så låter det som en brölande ko. Ska också tilläggas att västgötarna använder ord som den normala människan skrotade under medeltiden, såsom "ock" (också) och "skjuv" (???).
5: Gottländska
Totalt oförståeligt, låter som en blandning av isländska och gammelsvenska. Kan också vara rätt störande, framförallt när man är stressad tidiga mornar.
***
Några andra dialekter av stor vikt:
* Göteborgska
En skön, go och avslappnad dialekt som utstrålar livsnjutning. Dock så är det ju fullkomligt omöjligt att ta en göteborgare på allvar.
* Norrländska
En norrlänning pratar inte i onödan och när han väl gör det går det inte undan. Lugn, sansad och extremt skön dialekt, som dessutom innehåller en hel drös av gammelsvenska ord. Börs (plånbok), karameller (godis) och fara (åka, gå, cykla, springa, dra) är bara några exempel. Vi på 4.MP har den enorma äran att ha en riktig urnorrlänning på plutonen, nämligen legendaren från Storuman, vår kära Stenman. När Stenman pratar blir man glad, inget snack!
* Dalamål
En blandning mellan vanlig svenska och norrländska. Precis som det sistnämnda utstrålar dalamålet ett enormt lugn, du bör ha bra tålamod när du pratar med en dalmas. Riktigt mysig och trevlig dialekt som får en att tänka på en öppen brasa och en kopp varm choklad och som förmodligen hade gått vilken italienare som helst på nerverna.
Så, SC Armys dialektspecial är därmed till enda, over and out.
Efterblivna bloggerskor
I brist på annat så tänkte förgylla er tråkiga vardag med lite hat och annat kul. Ett tema som har varit inne länge nu är alla dessa värdelösa bloggar, där fjortisar och korkade blondiner skriver till sina lågintelligenta medmänniskor om mode, känslor och annan dynga. Kenza, Natacha Peyre och framförallt den avkyvärda grisliknande varelsen Blondinbella. Själv vill jag bajsa genom munnen när jag läser deras sorgliga bloggar, som de dessutom tjänar pengar på. Äckligt är bara förnamnet, skulle hellre bosätta mig i Mjölby än att läsa igenom helvetet. Nu på sistone har ytterliggare en tjej vars IQ understiger sin skostorlek slagit igenom i den hemska bloggvärlden, Kissie. Hur konstigt det än låter så tycker jag faktiskt hon är rätt skön (jag skäms). Visserligen är även hon en silikonmissbrukande blondin med intelligensen i naveln men det går inte att komma ifrån att hon faktiskt är rätt underhållande. Jag menar, hon går till attack mot feta tonårstjejer, uppmålar sig (ironiskt? i alla fall på ett roligt sett) till Sveriges bästa bloggerska (Iförsig inte så stor konkurens) och är extremt dryg och självgod. Hon skiter i att dyka upp till evenemang hon är hedersgäst till, rådissar sina läsare och är hatad av en stor del av svenska folket, vilken tjej! Dock ser det ut som om hon har fått fet käftsmäll, då hennes överläpp påminner om Peter Harryssons dubbelhakor. Det roliga i det hela är han hon är så sjukligt nöjd med sin kroniska fläskläpp, vilket bara får henne att verka ännu mer bortkommen än vad hon redan är.
Men men, hennes aggressiva skrivande (visserligen innehållande mängder med felstavningar och särskrivningar, vad ska förvänta sig av en efterbliven blondin) är underhållande, hon väcker hat och sårar småflickor, så all cred till henne!
***
Alex Schulman är Sveriges tråkigaste man. Tidigare var han kungarnas kung inom bloggvärlden, han var totalt hänsynslös i sitt skrivande, han sågade allt och alla och upprörde så mycket känslor att det nästan sattes ett pris på hans huvud. Sedan blev han pappa och blev en så fruktansvärt tråkig och vardaglig Medel-Svensson som istället för att nedvärdera allt, började skriva om sin tråkiga vardag. Hans blogg "Att vara Charlie Schulmans pappa" får Miljöpartiets senaste tal i riksdagen att verka flashigt och han verkar helt och hållet tappat gnistan när det gäller bloggandet. När han var som elakast på 1000apor var han min förebild, jag lusläste hans blogg nästan varje dag och tog mycket inspiration från honom, men nu är han bara en grå farbror. Skäms på dig.
***
438 Westman i min grupp är en ängel. För er som inte vet är jag totalt värdelös på att sy, mina färdigheter med nålen är ungefär lika bra som Mikael Nilssons i fotboll. Häromdagen blev vi färdiga Militärpoliser på plutonen och fick då ut ett märke att sätta på uniformen. Ett märke som hade tagit mig lika lång tid som det tog att bygga Rom att sy, men då kliver han fram. Hjälten, Jesus, den underbara, kalla honom vad ni vill - Westman - och sydde märket åt mig. Jag är förevigt tacksam och här och nu utnämner jag dig till hederskamel!
***
Fick i natt för första gången i lumpen verkligen sova ut. Kan knappt beskriva med ord hur underbart det var, när vi kl 06.00 hade genomfört 12 timmars insatsutbildning och 12 timmars vakttjänst, fick gå och lägga oss och sova i stort sett hur länge vi ville (nästa pass började kl 18 idag). Även om jag vaknade ett par gånger inatt av att Persson lät som en traktor i sängen bredvid så fick jag sova som en stock och vakna utvilad för en gångs skull. Fantastiskt!
***
Världshistoriens näst bästa blogg (efter min) hittar ni här. Läs, imponeras och njut! Tack och hej.
Men men, hennes aggressiva skrivande (visserligen innehållande mängder med felstavningar och särskrivningar, vad ska förvänta sig av en efterbliven blondin) är underhållande, hon väcker hat och sårar småflickor, så all cred till henne!
***
Alex Schulman är Sveriges tråkigaste man. Tidigare var han kungarnas kung inom bloggvärlden, han var totalt hänsynslös i sitt skrivande, han sågade allt och alla och upprörde så mycket känslor att det nästan sattes ett pris på hans huvud. Sedan blev han pappa och blev en så fruktansvärt tråkig och vardaglig Medel-Svensson som istället för att nedvärdera allt, började skriva om sin tråkiga vardag. Hans blogg "Att vara Charlie Schulmans pappa" får Miljöpartiets senaste tal i riksdagen att verka flashigt och han verkar helt och hållet tappat gnistan när det gäller bloggandet. När han var som elakast på 1000apor var han min förebild, jag lusläste hans blogg nästan varje dag och tog mycket inspiration från honom, men nu är han bara en grå farbror. Skäms på dig.
***
438 Westman i min grupp är en ängel. För er som inte vet är jag totalt värdelös på att sy, mina färdigheter med nålen är ungefär lika bra som Mikael Nilssons i fotboll. Häromdagen blev vi färdiga Militärpoliser på plutonen och fick då ut ett märke att sätta på uniformen. Ett märke som hade tagit mig lika lång tid som det tog att bygga Rom att sy, men då kliver han fram. Hjälten, Jesus, den underbara, kalla honom vad ni vill - Westman - och sydde märket åt mig. Jag är förevigt tacksam och här och nu utnämner jag dig till hederskamel!
***
Fick i natt för första gången i lumpen verkligen sova ut. Kan knappt beskriva med ord hur underbart det var, när vi kl 06.00 hade genomfört 12 timmars insatsutbildning och 12 timmars vakttjänst, fick gå och lägga oss och sova i stort sett hur länge vi ville (nästa pass började kl 18 idag). Även om jag vaknade ett par gånger inatt av att Persson lät som en traktor i sängen bredvid så fick jag sova som en stock och vakna utvilad för en gångs skull. Fantastiskt!
***
Världshistoriens näst bästa blogg (efter min) hittar ni här. Läs, imponeras och njut! Tack och hej.
Lök och annat (mest lök)
Då har 4.MP intagit vakten och vår tropp fick äran att husera på nattskiftet på Livgardet. Det är... väldigt slappt, precis lika lökigt som förutspått. 2-4 timmar i kuren, där någon person (ifall det är hög aktivitet) vill komma in eller ut en gång i kvarten, resterande timmar sitter man i tv-soffan och mullar. Visserligen åker man på någon enstaka rond, men Jesus Kristus i stallet vad slappt det är. Vissa (Sjöqvist m.m) har kommit till himmelriket men, även om det är lugnt och skönt, så började jag klättra på väggarna efter 20 minuter. Laptop med mobilt bredband måste skaffas omedelbart, punkt slut.
Vad har mer hänt i dagarna då? Jo, idag var vi på det nedlagda luftvärnsregementet vid kusten utanför Norrtälje och övade insats med den insatskåte löjtnanten Samuelsson. 2 timmars bilresa tur och retur för att ligga och åla som en stympad daggmask i skogen, men men, kul att få njuta i solen (!!) vid havet. Jag upprepar, solen sken på oss, vi trodde inte våra ögon.
I torsdag hölls en vacker liten MP-ceremoni där kompanichefen Major, förlåt Ryttmästare, Lindfors och Kapten Silfver överröste oss med beröm hur duktiga och bra på alla sätt vi var, hur mycket som kommer från hjärtat är en annan fråga. Nåväl, nu är vi i alla fall färdiga militärpoliser och det är väl ballt det.
Fick i samband med diplomen nya biljetter från adjutanten, bara några dagar efter att jag beställde dem, och därmed fick jag svar på en fråga som gnagit mig i flera veckor. Adjutanten finns, han lever, men var han håller hus är dock fortfarande oklart. Rykten placerar honom på Hawaii, andra säger att han äntligen hittat ett kontor där ingen hittar honom.
Livgardets paradjägare 4:e Skvadron är ett skämt, men det är väl ingen nyhet. Ser ut som clowner allihop och fick häromdagen en flera timmar lång utbildning om hur man klär på sig sina militära kläder. Att vår käre Fänrik Daumas gjorde sin värnplikt på 4:e Skvadron är oerhört svårt att förstå, då han är en hård kille som är bra på det mesta. Att våra befäl har gett oss stränga order att inte prata med paradnissarna kan bero på att de inte vill att vi ska beblanda oss med mindre bildat folk. Dessutom så verkar 4:e Skvadrons befäl hata oss, förmodligen för att vi är så utopiskt mycket bättre än deras "soldater", och klagar på oss för minsta lilla grej.
Livkompaniet är en samlig sluskar. De kommer givetvis bli extra hårt visiterade av oss när de muckar om ett par veckor.
Denna veckas gruppchef 433 Perssons "Giv akt" låter som en tårögd 6-årig flicka som vädjar till sin mamma dagen före julafton att hon vill öppna en present meddetsamma. Ge han ett recept på testiklar på Apoteket.
433 Persson lägger sig alldeles för tidigt på kvällarna. Påminner om en 6-årig flicka dagen för julafton, som lägger sig tidigt för att hon längtar till morgondagen.
433 Persson snarkar alldeles för mycket. Påminner om en 6-åri... nej, vänta, det passar nog inte in i detta sammanhang.
433 Persson har medan vi vanliga människor har levt livet, suttit instängd och pressat Halo 2 sönder och samman. hela sitt liv.
***
Ne, jobbigt att skriva, tillbaks till tv-soffan. Natti natti!
Vad har mer hänt i dagarna då? Jo, idag var vi på det nedlagda luftvärnsregementet vid kusten utanför Norrtälje och övade insats med den insatskåte löjtnanten Samuelsson. 2 timmars bilresa tur och retur för att ligga och åla som en stympad daggmask i skogen, men men, kul att få njuta i solen (!!) vid havet. Jag upprepar, solen sken på oss, vi trodde inte våra ögon.
I torsdag hölls en vacker liten MP-ceremoni där kompanichefen Major, förlåt Ryttmästare, Lindfors och Kapten Silfver överröste oss med beröm hur duktiga och bra på alla sätt vi var, hur mycket som kommer från hjärtat är en annan fråga. Nåväl, nu är vi i alla fall färdiga militärpoliser och det är väl ballt det.
Fick i samband med diplomen nya biljetter från adjutanten, bara några dagar efter att jag beställde dem, och därmed fick jag svar på en fråga som gnagit mig i flera veckor. Adjutanten finns, han lever, men var han håller hus är dock fortfarande oklart. Rykten placerar honom på Hawaii, andra säger att han äntligen hittat ett kontor där ingen hittar honom.
Livgardets paradjägare 4:e Skvadron är ett skämt, men det är väl ingen nyhet. Ser ut som clowner allihop och fick häromdagen en flera timmar lång utbildning om hur man klär på sig sina militära kläder. Att vår käre Fänrik Daumas gjorde sin värnplikt på 4:e Skvadron är oerhört svårt att förstå, då han är en hård kille som är bra på det mesta. Att våra befäl har gett oss stränga order att inte prata med paradnissarna kan bero på att de inte vill att vi ska beblanda oss med mindre bildat folk. Dessutom så verkar 4:e Skvadrons befäl hata oss, förmodligen för att vi är så utopiskt mycket bättre än deras "soldater", och klagar på oss för minsta lilla grej.
Livkompaniet är en samlig sluskar. De kommer givetvis bli extra hårt visiterade av oss när de muckar om ett par veckor.
Denna veckas gruppchef 433 Perssons "Giv akt" låter som en tårögd 6-årig flicka som vädjar till sin mamma dagen före julafton att hon vill öppna en present meddetsamma. Ge han ett recept på testiklar på Apoteket.
433 Persson lägger sig alldeles för tidigt på kvällarna. Påminner om en 6-årig flicka dagen för julafton, som lägger sig tidigt för att hon längtar till morgondagen.
433 Persson snarkar alldeles för mycket. Påminner om en 6-åri... nej, vänta, det passar nog inte in i detta sammanhang.
433 Persson har medan vi vanliga människor har levt livet, suttit instängd och pressat Halo 2 sönder och samman. hela sitt liv.
***
Ne, jobbigt att skriva, tillbaks till tv-soffan. Natti natti!
Äcklig, äckligare, Mjölby
Det var dags för utgång i Linköping, så jag och vattenplaskare Guntell satt glada och taggade på tåget, men vad händer då? Jo, tåget stannar i Mjölby, och det kliver på ett halvdussin helblodsäckel. Fördomarna mot Mjölby blir inte mindre, frågan är om det bor någon vettig person i denna inavlade stad. Gapiga, störiga, fula och med den patenterade mjölbydialekten som får den lugnaste prästen att få mord i blicken. Johan Palm är en symbol för denna unkna, ruttna, grisiga, bonniga, äckliga, vidriga, ruttna, avskyvärda, illaluktande, luffiga, mesiga, sorgliga håla, staden som både Gud, statsministern och allmänbildningens moder glömde.
Kan ju referera till ett tidigare inlägg, så ni verkligen förstår min kärlek till Mjölby. Läs här!
Kan ju referera till ett tidigare inlägg, så ni verkligen förstår min kärlek till Mjölby. Läs här!
Finmiddag och starkt tal
Efter en veckas trafiktjänst i Stockholm och Kungsängen var det dags för finmiddag på plutonen. En hård kapten, en stilig fänrik och en vacker 1:a sergeant klädde ut sig till tågkonduktörer och begav sig upp till Lilla Mässen på Kavallerikasern för att utspisa kalvfilé och dricka rödvin. Några av kvällens höjdpunkter:
* 419 Andersson inledde aftonen med att spilla ner sin högvaktskostym med rödvin.
* Fänrik Daumas (bilden nedan), stiligheten och väluppfostran själv, höll på att kvävas av en broskbit och la halva sin varmrätt på golvet.
* Tal till mannen (421 Olausson) och tal till kvinnan (406(?) Sällqvist) var båda bra och roliga.
* Sparar det bästa till sist. När kvällen höll på att lida mot sitt slut klingade 441 Stockenhed i sitt glas för att hålla tal. "Stocken" är en ganska tystlåten kille som jag inte pratat så mycket med, men nu höjdes han rejält i mina ögon. Hans tal, som fick de flesta att bli rörda, handlade om inryckningsveckan, om hur tufft han hade det. Att han varje kväll nästan bröt ihop och ringde hem till sin mor, att tårarna aldrig var långt borta. Här snackar vi ballar av stål, riktigt starkt av honom, kamelen är imponerad och, faktiskt, lite rörd. All heder, som kapten Silfver hade utryckt sig. Guldstjärna och veckans man!
***
Puss
Trafikkaos och andra trevligheter
Jaha, då har kamelen varit i farten igen. Denna vecka har vi ädla soldater på 4.MP ägnat åt oss trafikutbildning och igår var vi ute i rusningstrafiken i Stockholm där vi fick dirigera den ilskna 08-trafiken i stora korsningar, tillslut med 5 filar i vardera riktning. Under finalen, i den aboslut mest trafikerade korsningen fick då den kloka kamelen hjärnsläpp och släppte fram fel körfält, vilket ledde till ett halvt trafikkaos och vilket hade kunnat leda till en masskrock. Lycktligtvis så slutade min felsteg endast med ett antal förvirrade trafikanter samt en del intressanta svordomsramsor.
Nåväl, nog om det. Vad har hänt mer på plutonen då? Tja, 447 Sarnes lyckades återigen överträffa sig själv då han för 83:e gången ställde fel fråga vid fel tillfälle. Vid en samling innan trafikofficerarna skulle börja sin utbildning med oss undrade vår Fänrik Daumas ifall någon hade en fråga av yttersta vikt.
"Fänrik, jo det är så här att jag har glömt min tandborste hemma, skulle jag kunna få hämta den efter utbildningen?" klämde Sarnes ur sig.
För er som inte vet så är befälen på vår pluton allergiska mot dumma och olägliga frågor, och när de är extraordinärt dumma (som i det här fallet) börjar befälen koka av ilska.
***
423 Morcillo har fått skäll av Kapten Silfver. Igen. För vilken gång iordningen är oklart.
***
457 Hermanssons nya frisyr hade inte blivit godkänd av Nobel-kommitén. Frågan vi ställer oss: Varför?
***
Ingen 401 Nilsson i vår tropp idag, alltså inget "Kom igen niiu" eller En miniiut kvar (när det i själva verket är 3-4 min). Kändes tomt.
***
450 Renström är obstinat.
***
"Soldaterna" på 4:e skvadron har det tufft. Ett helt dygn, ett helt jävla dygn tvingades de bo ute i fält. Inte undra på att hälften av kompaniet kom tillbaka till regementet helt förstörda, skadade och förvirrade. Tufft? Bara förnamnet.
/Kamelen
424 Algebäck ÄR en trafikfara.
***
Nåväl, nog om det. Vad har hänt mer på plutonen då? Tja, 447 Sarnes lyckades återigen överträffa sig själv då han för 83:e gången ställde fel fråga vid fel tillfälle. Vid en samling innan trafikofficerarna skulle börja sin utbildning med oss undrade vår Fänrik Daumas ifall någon hade en fråga av yttersta vikt.
"Fänrik, jo det är så här att jag har glömt min tandborste hemma, skulle jag kunna få hämta den efter utbildningen?" klämde Sarnes ur sig.
För er som inte vet så är befälen på vår pluton allergiska mot dumma och olägliga frågor, och när de är extraordinärt dumma (som i det här fallet) börjar befälen koka av ilska.
***
423 Morcillo har fått skäll av Kapten Silfver. Igen. För vilken gång iordningen är oklart.
***
457 Hermanssons nya frisyr hade inte blivit godkänd av Nobel-kommitén. Frågan vi ställer oss: Varför?
***
Ingen 401 Nilsson i vår tropp idag, alltså inget "Kom igen niiu" eller En miniiut kvar (när det i själva verket är 3-4 min). Kändes tomt.
***
450 Renström är obstinat.
***
"Soldaterna" på 4:e skvadron har det tufft. Ett helt dygn, ett helt jävla dygn tvingades de bo ute i fält. Inte undra på att hälften av kompaniet kom tillbaka till regementet helt förstörda, skadade och förvirrade. Tufft? Bara förnamnet.
/Kamelen
424 Algebäck ÄR en trafikfara.
***
Världsmästaren i kurragömma...
...är Adjutanten för Livskvadron, Löjtnant Kindlund. För de som har haft med honom att göra är kommentarer överflödiga. Han är som Fantomen - du hittar inte honom, han hittar dig. Har misstänkt lång semester, sisådär hela året.
***
Om tio minuter är klockan elit. Det ni.
***
Om tio minuter är klockan elit. Det ni.
Inside information!
Dags att uppdatera kamelen lite igen då! Anledningen till min inaktivitet är att jag har permis lika ofta som det snöar i Sahara, tuppar lägger ägg och det är minusgrader i helvetet. Men men, nu sitter jag här och jag tänkte presentera min kära insatsgrupp i lumpen. Mina damer, herrar och Thomas Dileva - This is Foxtrot Delta!
En samling sköna grabbar (och Algebäck) som man har legat ute och gnagt med i de djupa skogarna och som fram till 18 Juni kommer vara min kära familj, vare sig jag vill eller inte...
424 Algebäck: Min logementskamrat som behöver en timme på sig på morgonen för att raka sig och som tänder på småflickor, gillar jävulskap och är en stor fara i trafiken.
426 Söderby: Kungen
430(?) Persson: En något vimsig gruppchef som inte drar sig för att fälla en tår på skjutbanan och som varje morgon försöker skära halsen av sig med rakhyveln. Visade även prov på självdestruktivitet under första fältveckan då han satte sin kniv i benet.
438 Westman: Vår andra gruppchef, en kille som höll på att avlida under baskerprovet. En av plutonens två förtroendemän, så självklart en snel hest.
443 Östlund: Ena halvan av gruppens Bill & Bull, en livsnjutare som skjuter först och frågar sen. Förlovad sen ett år tillbaka, så jag tar tillbaka det där med livsnjutare...
447 Sarnes: Mannen som anser att inga frågor är dumma frågor och som förmodligen inte är Kapten Silfvers svärsonsdröm. Men Sarnes är alltid glad och positiv och har oftast en Rapé i beredskap.
450 Renström "Obstinat": Bill & Bull-duons andra länk, en motsträvig kille som går sina egna vägar. Alltid sist till samlingar och vill absolut inte göra som alla andra. Kommer förmodligen gå i Kapten Silfvers fotspår och bli en kall krigare i Afghanistan!
452 Uhlén: Foxtrots andra knivman, som på något vänster lyckades snitta upp sin hand innan en uppställning. Har alltid bus i blicken och drar sig inte för att göra lite jävulskap. Gruppens prickskytt!
462 Annerot: Min kära stridsparskamrat, vapenbroder eller vad man vill kalla det. Inget snack om saken, vi två kommer regera framöver. Annerot är annars en kille som super som ett svin, även på vardagar, all cred till honom!
***
Nog om mina vapendragare, jag har varit rätt otursförföljd under lumpen, och på begäran från mina gruppkamrater ska jag sammanställa en lista på vad som har händ mig!
- Under en skjutövning snavade jag på ett hinder, gjorde en volt, faceplantade och slog i låret så kraftigt att jag fick en skada som ännu inte har läkt.
- Faceplantade gjorde jag även under första fältveckan, två gånger om under loppet av en timme dessutom. Det rörde sig om marchen hem till kasern och vi stötte på fienden. Jag kastade mig i diket med AK5:an först, och sedan landade mitt huvud så klart på vapnet. En timme senare fastnade jag halvvägs till knäna i lera och föll huvudstupa framåt och målade ansiktet brunt.
- På Kvarn, under en march på kvällen, fastnade mitt ben i ett litet träd som låg på backen. Störande moment som tog ett jävla tag att bli av med.
- Lagom till baskerprovet hade mitt lår blivit inflammerat.
- Under ett exercispass fick jag en kastanj i huvudet.
- Dagen efter baskerprovet skulle vi rätta in all materiell för visitation i korridoren. Jag var sent ute, sjukt stressad och ilsken så när någon klev över mina grejer som jag precis hade fått i ordning blev jag förbannad och skrek "AKTA FÖR HELVETE". Jag kollade upp, och givetvis var det ett befäl jag hade skrikit åt.
- Under en skjutning vred jag på fel grej på min AK5:as rödpunktssikte, så siktet blev fel inställt. Efter allt jobb med att få siktet att bli rätt inställt så ville jag bara äta på mig själv.
- När kompanichefen kommenderade "basker på" precis efter vårt baskerprov fastnade sorgebanden på baskern i blixtlåset till min ficka. Medans alla tillpassade sin kära basker stog jag och slet som ett djur för att få loss den.
***
Ett axplock av min otur, och det ska sägas att vi bara har genomfört 3 av 10 månader än, mer lär hända!
Puss
En samling sköna grabbar (och Algebäck) som man har legat ute och gnagt med i de djupa skogarna och som fram till 18 Juni kommer vara min kära familj, vare sig jag vill eller inte...
424 Algebäck: Min logementskamrat som behöver en timme på sig på morgonen för att raka sig och som tänder på småflickor, gillar jävulskap och är en stor fara i trafiken.
426 Söderby: Kungen
430(?) Persson: En något vimsig gruppchef som inte drar sig för att fälla en tår på skjutbanan och som varje morgon försöker skära halsen av sig med rakhyveln. Visade även prov på självdestruktivitet under första fältveckan då han satte sin kniv i benet.
438 Westman: Vår andra gruppchef, en kille som höll på att avlida under baskerprovet. En av plutonens två förtroendemän, så självklart en snel hest.
443 Östlund: Ena halvan av gruppens Bill & Bull, en livsnjutare som skjuter först och frågar sen. Förlovad sen ett år tillbaka, så jag tar tillbaka det där med livsnjutare...
447 Sarnes: Mannen som anser att inga frågor är dumma frågor och som förmodligen inte är Kapten Silfvers svärsonsdröm. Men Sarnes är alltid glad och positiv och har oftast en Rapé i beredskap.
450 Renström "Obstinat": Bill & Bull-duons andra länk, en motsträvig kille som går sina egna vägar. Alltid sist till samlingar och vill absolut inte göra som alla andra. Kommer förmodligen gå i Kapten Silfvers fotspår och bli en kall krigare i Afghanistan!
452 Uhlén: Foxtrots andra knivman, som på något vänster lyckades snitta upp sin hand innan en uppställning. Har alltid bus i blicken och drar sig inte för att göra lite jävulskap. Gruppens prickskytt!
462 Annerot: Min kära stridsparskamrat, vapenbroder eller vad man vill kalla det. Inget snack om saken, vi två kommer regera framöver. Annerot är annars en kille som super som ett svin, även på vardagar, all cred till honom!
***
Nog om mina vapendragare, jag har varit rätt otursförföljd under lumpen, och på begäran från mina gruppkamrater ska jag sammanställa en lista på vad som har händ mig!
- Under en skjutövning snavade jag på ett hinder, gjorde en volt, faceplantade och slog i låret så kraftigt att jag fick en skada som ännu inte har läkt.
- Faceplantade gjorde jag även under första fältveckan, två gånger om under loppet av en timme dessutom. Det rörde sig om marchen hem till kasern och vi stötte på fienden. Jag kastade mig i diket med AK5:an först, och sedan landade mitt huvud så klart på vapnet. En timme senare fastnade jag halvvägs till knäna i lera och föll huvudstupa framåt och målade ansiktet brunt.
- På Kvarn, under en march på kvällen, fastnade mitt ben i ett litet träd som låg på backen. Störande moment som tog ett jävla tag att bli av med.
- Lagom till baskerprovet hade mitt lår blivit inflammerat.
- Under ett exercispass fick jag en kastanj i huvudet.
- Dagen efter baskerprovet skulle vi rätta in all materiell för visitation i korridoren. Jag var sent ute, sjukt stressad och ilsken så när någon klev över mina grejer som jag precis hade fått i ordning blev jag förbannad och skrek "AKTA FÖR HELVETE". Jag kollade upp, och givetvis var det ett befäl jag hade skrikit åt.
- Under en skjutning vred jag på fel grej på min AK5:as rödpunktssikte, så siktet blev fel inställt. Efter allt jobb med att få siktet att bli rätt inställt så ville jag bara äta på mig själv.
- När kompanichefen kommenderade "basker på" precis efter vårt baskerprov fastnade sorgebanden på baskern i blixtlåset till min ficka. Medans alla tillpassade sin kära basker stog jag och slet som ett djur för att få loss den.
***
Ett axplock av min otur, och det ska sägas att vi bara har genomfört 3 av 10 månader än, mer lär hända!
Puss
