Seven Camels Army

Dagens elakaste hångarv går åt Jenny Lundberg, och hennes pinsamt råusla försök till blogg. En blogg som är så dålig att man kan tro att en utvecklingsstörd ko har skrivit skiten. Som sagt, Jenny Lundberg heter artisten och ni som inte vet vem den pajasen är, ska få en kort presentation:

Jag och Brandholm m.fl var uppe i Umeå, och Jonas hade oturen att träffa henne en kväll på en nattklubb. När stället stängde skiljdes de åt, och Jonas glömde bruden snabbare än någon norrlänning där uppe hann säga "Pschuu". När han kom hem till vandrarhemmet somnade han full och lycklig, ovetande om vad som komma skulle, för dagen efter blev han nämligen bombarderad med samtal och sms i form av "Saknar dig redan Jonas", "Älskar dig Jonas" och så vidare. Vi snackar alltså om ett nattklubbsragg! Nattklubbsragg! Nåväl, hon har inte bara förföljt Jonas, ett tag var även jag på tapeten, vaknade i stort sett varje morgon med "Hej älskling, sovit gott?" och på Facebook ville hon aldrig sluta skriva, trots att jag nästan aldrig svarade. Historien blir ju inte direkt mindre märklig när hon trots att älskar mig aldrig har sett mig i verkliga livet. Mystik på hög nivå. Som om det inte vore nog, hon började även skriva med Koffe och Gabbe, snacka om förståndshandikappad.

När allting hade lagt sig, tack och lov, länkade Jonas till en blogg han ville att jag skulle se, Jennys blogg tydligen. Som jag skrev innan, pinsamt är ordet. Hon kan inte stava, hon särskriver och blogginnehållet är REN JÄVLA DYNGA. Jag som trodde att jag hade sett allt, har man läst Natachas Peyres dagisaktiga blogg var jag helt säker på att botten var nådd, att denna nivå ligger under dasstömmeri och Mjölby och inte går att överträffa. Men ack så fel jag hade, vi har utan tvekan en nummer 1 på listan, en solklar dessutom. Ett tag visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.

Jag valde det senare, jag skrattade. Det elakaste av alla hånskratt.