Seven Camels Army

"All in" säger Robin Hansson lite kaxigt. På bordet ligger hjärter ess, knekt och tio, samt något oväsentligt i någon annan färg, och jag är ju inte dummare än att jag går med, då jag sitter med färgen, hjärter 8 och 6 på handen.

Pokerkvällen hos Hansson hade eliminerat "pokerproffset" pappa Mats (som efter 3 inköpningar gav upp), Jonas och de sörplande fyllehundarna Gabriel och Bruno, och kvar var bara jag och Robin. VI hade nästan exakt lika många marker så Robins frisk vågade "all in" skulle mer eller mindre avgöra tillställningen. Jag satt som sagt på färg i hjärter och när Robin visade sina kort inför rivern, det sista kortet, blev jag överlycklig. Grabben satt på tvåpar i knektar och tior och segern var i stort sett i hamn! Endast en knekt eller en tia kunde rädda Robin, och de som inte är helt jävla dumma i huvudet, eller är släkt med Johan Palm, fattar ju att den chansen är mikroskopisk. Jag sträckte näven i luften, fällde någon kaxig kommentar och såg det sista kortet fläkas upp på bordet. I sådana här lägen är jag glad att jag kan kontollera mig, att jag inte slår ner någon eller förstör inredningen. Självklart var det en tia, Robin fick kåk och kammade hem alla pengarna.

HELVETES JÄVLAR! HUR I HELVETE KAN MAN HA SÅN JÄVLA TUR?! ODDSET?! Här sitter jag och glädjs för morgondagens gratisfylla jag nyss har jobbat ihop, men då händer detta jävla slyneri. Pank som jag är hade jag behövt pengarna mer än någon annan, så åker jag ut på en kåk, där sannolikheten är lägre än att Leksand kommer gå upp i elitserien. Är fortfarande arg, låt mig svära lite till. HELVETE! JÄVLAR! SATAN! MJÖLBY! Det händer ju inte! Gud?

En annan grej som var störande den kvällen var att jag var chaufför, vilket inte alls är kul när de serveras obegränsade mängder med sprit, öl och cider. Blir så förbannad.